Är det det här året som ska bli det bästa hittils, jag känner mig modig och uttalar högt att jag hopps det eftersom vi de senaste två åren kommit in på en mycket trevlig stigande trend.
2011 har svischat förbi i ett blurr av renovering, fotboll/hockey/dans och personlig utveckling.
2010 var sådär, men ändå början på något fint och vi köpte huset.
2009 var ingen höjdare... ångest, överdos och djupaste botten.
2008 fick vi finaste Lucas, men mamman kraschade.
2007 minns jag knappt, men vi köpte stugan.
2006 fick vi finste Isaac, och mitt/vårt nya liv började.
2005, minns knappt det heller, men vi förlovade oss.
2004, träffade, eller snarare föll som en fura för min dröm-man, världens bästa.
Sen kan jag nog sluta räkna, 2000-talet och innan är inte så mycket att reflektera över.
När jag sammanställer det som ovan så inser jag ju att jag faktiskt är välsignad med väldigt, väldigt mycket! Men jag har också lört mig att det inte är fel att vilja ha mer, vilja bli bäst, eller i alla fall sitt bästa jag.
Nyårslöften i alla ära, men mitt stående mål är just att bli den bästa jag och den bästa mamman till våra pojkar och den bästa frun till min man (älskar förresten att kunna säga och skriva MIN MAN!).
Sen insåg jag igår (åter igen), att jag verkligen blir ledsen av att se mig själv i spegeln, speciellt i en provhytt. Och jag undrar om jag någonsin kommer att kunna prova kläder igen utan att bli ledsen?
Jo, det måste jag kunna! För jag gillar verkligen att prova kläder, så nu är det sunt leverne, bra matvanor och träning som gäller, det är dags att bli vältränad igen!
Ska nog försöka utnyttja det här andningshålet mera, skriva mer, använda bilder mer och lassa ur mig.
2011 har svischat förbi i ett blurr av renovering, fotboll/hockey/dans och personlig utveckling.
2010 var sådär, men ändå början på något fint och vi köpte huset.
2009 var ingen höjdare... ångest, överdos och djupaste botten.
2008 fick vi finaste Lucas, men mamman kraschade.
2007 minns jag knappt, men vi köpte stugan.
2006 fick vi finste Isaac, och mitt/vårt nya liv började.
2005, minns knappt det heller, men vi förlovade oss.
2004, träffade, eller snarare föll som en fura för min dröm-man, världens bästa.
Sen kan jag nog sluta räkna, 2000-talet och innan är inte så mycket att reflektera över.
När jag sammanställer det som ovan så inser jag ju att jag faktiskt är välsignad med väldigt, väldigt mycket! Men jag har också lört mig att det inte är fel att vilja ha mer, vilja bli bäst, eller i alla fall sitt bästa jag.
Nyårslöften i alla ära, men mitt stående mål är just att bli den bästa jag och den bästa mamman till våra pojkar och den bästa frun till min man (älskar förresten att kunna säga och skriva MIN MAN!).
Sen insåg jag igår (åter igen), att jag verkligen blir ledsen av att se mig själv i spegeln, speciellt i en provhytt. Och jag undrar om jag någonsin kommer att kunna prova kläder igen utan att bli ledsen?
Jo, det måste jag kunna! För jag gillar verkligen att prova kläder, så nu är det sunt leverne, bra matvanor och träning som gäller, det är dags att bli vältränad igen!
Ska nog försöka utnyttja det här andningshålet mera, skriva mer, använda bilder mer och lassa ur mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar